För ett antal år sedan visades en film med namnet ”Torsk på Tallin”. I filmen finns en karaktär som heter Magnus. Efter att ha deltagit i en resa till Tallin har han ett samtal med den filmare som gjort en dokumentär om resan. När jag läste Göran Perssons artikel i Svd, som du själv kan läsa här, kom jag genast att tänka på Magnus när han i filmen säger ”Jag vet att utvecklingen inom filmandet har utvecklats mycket och ni filmare kan nog klippa matrialet hur som helst. Jag behöver inte ens vara med utan ni kan ju vinkla matrialet som ni själva vill” (fritt ur minnet med reservation för de exakta replikerna i filmen).
Lika tragisk som Magnus i ”Torsk på Tallin” var är Persson i sin artikel idag.
Det gick inte riktigt som Persson planerat. De som följt ”Ordförande Persson” delar nog min uppfattning att dokumentären med stor säkerhet visar Perssons rätta ansikte. Naturligtvis är Persson djupt kritisk efter de reaktioner som följt. De ställer inte direkt honom i något ljust dager. Istället framträder en bild av en ganska liten människa som vill framställa sin egen storhet genom att förminska andra människor och deras insatser. Till och med i den här artikeln kan han inte låta bli.
”För egen del anser jag att det viktigaste som socialdemokratin uträttade under dessa år var att rädda det svenska välfärdssamhället från det ekonomiska sönderfall som regeringen Bildt lämnade efter sig” (citat ur Perssons artikel).
Läs även en artikel i DN om ämnet här.
Persson ger alltid skulden till andra om möjligt och det är en av de egenskaper som gör att historien kommer att minnas honom som en liten människa.
Kjell
4 kommentarer
29 mars 2007 kl 12:12
[...] roligaste läsning om vår stackars Ordförande hittar ni hos Kjell på Kartago. Ett mycket underhållande [...]
30 mars 2007 kl 14:42
Trots att jag inte är borgerlig i mina politiska preferenser så håller jag helt klart med dig här. Och det jag tycker är lite lustigt i sammanhanget är diskussionerna i media om huruvida ”Ordförande Persson”-serien har skadat socialdemokraterna. Här skulle jag vilja svara nej, men däremot har serien gjort att GP själv tappat oerhört mycket i trovärdighet. Vad var det egentligen för en egocentrisk liten pers(s)on som ledde landet under dessa år, kan man fråga sig. Men nu när han suttit och kastat skit på allt och alla, inklusive sina partikamrater, så anser iaf inte jag att det är det socialdemokratiska partiet som tar skada, utan enbart hans egen trovärdighet. Vem skulle vilja anställa en människa som suttit inför hela Sverige och talat illa om varenda människa i sin omgivning? Nu behöver han väl kanske inte ett nytt jobb, han har nog råd att leva ändå. Men det är ju ändå ganska korkat av honom att inte inse att det han sa skulle sändas, och att bilden av honom som ”den store ledaren” snabbt skulle punkteras. Jag har alltid betraktat GP som en uppblåst och intetsägande person, och den bilden har inte precis ändrats av den här serien. Möjligen har jag kunnat lägga till epitetet ”ynklig” också…
02 april 2007 kl 09:30
Men jag måste undrar om inte personerna i toppen på (s) märkt det här hos Persson tidigare?
Isåfall varför har de haft kvar honom som ledare i sitt parti?
Kan de ha varit så undfallande att den uppblåste Persson fick sitta kvar trots allt? Vad säger det om (s) partitopp.
02 april 2007 kl 10:17
Björn: eller roat överseende….?