Förbannelsen över att tillhöra ett delvis konservativt parti gör sig påminnd då och då. I begreppet konservatism ligger betydelsen konserverande. Kom med ett förslag på en förändring och man möts genast av konstaterandet att ”så har vi aldrig gjort förut” eller ”det där kommer aldrig att gå”. Vad jag dock börjat inse är att vissa delar av det sättet att tänka är knutet till den Östgötska mentaliteten. Kan det finnas någon sanning i det? Varför har man en egen tolkning av Luthers tanke att ”man ska inte klaga” som lyder ”det är synd att inte klaga” i Östergötland. Mardrömmen för en liberal fritidspoitiker kan således då bli en Östgötsk konservativ.
Nästa vecka kommer det hållas kretsårsmöte i Linköping för nya moderaterna och där kommer en motion upp som kommer från den lilla lokalförening som jag är ordförande för i Vreta kloster. Den handlar om att vi måste se över och förändra det arbetssätt som funnits av tradition mellan de olika föreningarna. I dag lever flera föreningar med endast ett fåtal medlemmar, varav en överväldigande majoritet av seniorer, en tynade tillvaro. Att föreningar skulle samarbeta med kampanjer och rekryteringar är, för varje utomstående betraktare, en självklarhet. Ändå biter man sig kvar i det gamla och vägrar att förnya arbetssätten.
Visst kommer motionen ha en snöbolls möjlighet i helvetet men det kommer åtminstånde bli en debatt. Även om det mest blir en monolog med mig själv i talarstolen. Värt att notera är att kretsen inte kan påminna sig om när de senast behandlade en motion vilket säger en hel del om förändringsviljan över tid.
Är du medlem i nya moderaterna tycker jag att du ska ta tillfället i akt och komma till årsmötet nästa onsdag den 18 mars 1800 i Nationernas hus. Anmäl dig senast den 16 mars till kansliet på 013-31 50 45. Kom och hjälp mig att debattera vikten av förändring och förnyelse. Kjell
